Veckans andra dag är här och jag är ledig. Jobbar ju dock helg men spelar ingen roll för mig eftersom bästa vännen gör det med!
Hur mår jag nu då några dagar efter incidenten?
Måste först säga att dom flesta runt mig har varit helt underbara och stöttat mig! Är så otroligt glad över alla mina vänner och familj som är världens underbaraste!
Annars så går det upp och ner. Mycket tankar kommer ju när jag är själv, vilket jag nästan inte varit sen i stort sätt torsdagen förra veckan. Det är ganska intensivt i början med mycket samtal från höger och vänster, så jag blir ju hela tiden påmind om händelsen, men mycket av dom samtalen är som stöd också så gör inte så mycket.
Fick dock ett som jag tog lite illa vid mig av.. Av en polis som var ganska känslokall kändes det som.
Vet inte ens om han presenterade sig, kommer inte ihåg. Men han börjar o säga "Ja du vet ju varför jag ringer?.. Det är ju om rånet eller det så kallade rånförsöket" (eller något liknande)
Han fortsätter berätta att han kollat på övervakningsfilmen och han la märke till något mycket märkligt. Att vid ett skede sträcker jag fram handen mot rånaren som om jag ger han något. "Ger du han något?"
Jag kommer inte ihåg allt och eftersom jag inte ser filmen framför mig som polisen gör kan det ju vara ganska svårt för mig att veta vad han syftar på. Men nej jag ger inte några pengar, jag säger att de kanske är för att jag spelar som om han vill köpa hammaren.
"Ger du han kunden som var framför honom, hans kvitto? eller nej det skulle vara konstigt!"
Ja jo det skulle vara konstigt, men i en sådanhär situation kanske man inte reagerar normalt. Han säger att han tycker det är mycket märkligt att ja håller fram handen säkert 20 gånger.
Jag vet inte riktigt vad han ville komma fram till?
Han frågar också om jag tycker det upplevs som ett rån (eller något sånt). Jag vet inte direkt hur ett rån ska upplevas men eftersom personen nämner att det är ett rån så skulle jag väl säga att det upplevs som ett rån.
Han avslutar samtalet med att säga att han skriver dit detta som ett extraförhör med mig. Sen lägger vi på.
Visst efter själva händelsen kanske jag inte direkt suttit och hyperventilerat i ett hörn. Jag vet inte heller om detta kommer ske. Jag har gråtit över händelsen, jag har tänkt mycket på händelsen och då och då får ja upp bilder på killen i halsduk uppdragen till näsan och hammaren han viftar med..
Jag märkte dock att efter detta samtal tar jag illa vid mig ganska lätt, vilket jag gjorde av detta samtal.
Men jag vill passa på att tacka alla för era tankar och stöd! <3
Idag ska ja ut till min bror och umgås med familjen där! Ska bli så mysigt så!
11 feb. 2014
8 feb. 2014
Overklig händelse..
Jag kände att efter igår behöver jag skriva av mig lite, som terapi efter det som hände och också för att komma ihåg det.
Jag var ganska glad igår, första dagen tillbaka på jobb efter en sjukvecka som spenderats i sängen. Jag var dock rätt nervös för jag hade blivit inlånad till Netto city istället för ullstämma där jag är anställd. Jag kommer dit och det går ändå hur bra som helst. Som min kära vän Fija sagt är det ju samma sortiment och samma kassa så var inte orolig och det hade hon så rätt i.
Klockan hade nu hunnit bli runt åtta och jag tänkte "aa en timma till sen hem o sova (eftersom jag skulle börjat 7 nästa dag)"
Jag har fortfarande kunder och det rullar på. När jag kollar upp mot kunderna ser jag en man som står i kö med en halsduk uppdragen till näsan, "konstigt" tänker jag, "var ju ganska milt ute idag". Men jag vill inte döma honom, han kan vara sjuk eller vad som. Och han står ju ändå lugnt och väntar på sin tur.
När det kommer fram till hans tur tar jag varorna och scannar dom, och någon stans där får jag se hammaren han höll i.
Han säger att det är ett rån/rånförsök eller dylikt och viftar väl lite med hammaren.
Min första instinkt är att spela dum. Jag låtsades som att jag inte förstod vad han sa och fortsatte scanna varorna som var kundens bakom.. Pratar nog med båda under denna period och ser att kunden vill betala kontant. Då utbröt de lite mer panik i mig, jag var alltså tvungen att öppna kassan. Där var jag dock snabb som fan med att stänga den igen. Jag vet själv att man reagerar lite mer slow när man är alkoholpåverkad vilket rånaren var.
Han fortsätter stå vid mig och visa hammaren, inte riktigt säker fall han höjer den högt eller inte men efter att kollat på övervakningsbanden har han den iaf uppe på rullbandet o viftar.
Jag fortsätter att spela dum och som att jag inte förstår honom. Låtsas som om han vill köpa hammaren och tror t.o.m jag nuddade hammaren vilket han ryckte tillbaka igen.
Jag är osäker på hur länge han är med mig. Kunden var varor jag råkade scanna står och packar och mimar mot mig att du blir rånad, för även han trodde att jag inte förstod vad rånaren sa, men jag förstod mycket väl vad som hände. Efter ett tag lämnar rånaren kassan, antar att han blev frustrerad över de tröga unga kassabiträdet inte gav han några pengar.
Det är väl nu min lilla panik som ja fick där kommer.. Jag hade plingat på en kollega som följer efter rånaren för att se att han lämnar. Hetsplingade också på ansvariga som kommer. Tror också hon ringer polisen.
Samtidigt kommer rånaren in igen men vänder för att ena kollegan står vid ingången. Men han kommer återigen tillbaka och höjer nu hammaren mot honom. Kollegan backar in i butiken bort mot kassorna igen. Det är där vi antar att rånaren hör att ena kollegan säger att hon ringt polisen, så rånaren kommer fram till mig igen och säger "Du förstår mig" eller "Du förstod mig" eller något liknande. Just då förstod jag inte vad han menade eftersom jag inte hört samtalet i butiken, utan vi fattade sen efter att ha kollat på övervakningsbanden att han menade att jag visst förstått att det var ett rån på gång.
Någonstans därefter anländer polisen. Men jag är kvar i kassan kanske 30 min (vilket kändes som en evighet) efter rånförsöket. Helt skakig och kunde inte tänka rätt.. började plocka upp varor oså.
Polisen berättade sedan att de fångat rånaren. Jag blev även bortplockad från mitt pass jag skulle haft idag.
En så sjuk händelse, går inte beskriva hur jag känner eftersom jag inte ens själv vet det. Fick skjuts hem och gick över till min underbara fina vän Sofhia på direkten som stöttade mig. Min chef ringde och en kollega hörde av sig. Känns otroligt skönt med så stort stöd runt sig!
Jag har också precis pratat klart med polisen och återberättat igen vad som hände. Tydligen var dom ändå lite chockade hur jag skötte situationen, iskall och fortsatte med mitt bara.
Situationen man tänker aldrig kommer hända än själv, sådant man ser på efterlyst liksom. Hae återtänkt på saker jag sa igår så som "ja gud, mitt liv är så "händelsefullt".." och typ "och fyra pling när jag blir rånad hehe ;)" .. Jag tar tillbaka det där alltså!
Ingen kom fysiskt till skada och som sagt rånaren är tagen, så nu är det bara att försöka gå vidare!
Jag var ganska glad igår, första dagen tillbaka på jobb efter en sjukvecka som spenderats i sängen. Jag var dock rätt nervös för jag hade blivit inlånad till Netto city istället för ullstämma där jag är anställd. Jag kommer dit och det går ändå hur bra som helst. Som min kära vän Fija sagt är det ju samma sortiment och samma kassa så var inte orolig och det hade hon så rätt i.
Klockan hade nu hunnit bli runt åtta och jag tänkte "aa en timma till sen hem o sova (eftersom jag skulle börjat 7 nästa dag)"
Jag har fortfarande kunder och det rullar på. När jag kollar upp mot kunderna ser jag en man som står i kö med en halsduk uppdragen till näsan, "konstigt" tänker jag, "var ju ganska milt ute idag". Men jag vill inte döma honom, han kan vara sjuk eller vad som. Och han står ju ändå lugnt och väntar på sin tur.
När det kommer fram till hans tur tar jag varorna och scannar dom, och någon stans där får jag se hammaren han höll i.
Han säger att det är ett rån/rånförsök eller dylikt och viftar väl lite med hammaren.
Min första instinkt är att spela dum. Jag låtsades som att jag inte förstod vad han sa och fortsatte scanna varorna som var kundens bakom.. Pratar nog med båda under denna period och ser att kunden vill betala kontant. Då utbröt de lite mer panik i mig, jag var alltså tvungen att öppna kassan. Där var jag dock snabb som fan med att stänga den igen. Jag vet själv att man reagerar lite mer slow när man är alkoholpåverkad vilket rånaren var.
Han fortsätter stå vid mig och visa hammaren, inte riktigt säker fall han höjer den högt eller inte men efter att kollat på övervakningsbanden har han den iaf uppe på rullbandet o viftar.
Jag fortsätter att spela dum och som att jag inte förstår honom. Låtsas som om han vill köpa hammaren och tror t.o.m jag nuddade hammaren vilket han ryckte tillbaka igen.
Jag är osäker på hur länge han är med mig. Kunden var varor jag råkade scanna står och packar och mimar mot mig att du blir rånad, för även han trodde att jag inte förstod vad rånaren sa, men jag förstod mycket väl vad som hände. Efter ett tag lämnar rånaren kassan, antar att han blev frustrerad över de tröga unga kassabiträdet inte gav han några pengar.
Det är väl nu min lilla panik som ja fick där kommer.. Jag hade plingat på en kollega som följer efter rånaren för att se att han lämnar. Hetsplingade också på ansvariga som kommer. Tror också hon ringer polisen.
Samtidigt kommer rånaren in igen men vänder för att ena kollegan står vid ingången. Men han kommer återigen tillbaka och höjer nu hammaren mot honom. Kollegan backar in i butiken bort mot kassorna igen. Det är där vi antar att rånaren hör att ena kollegan säger att hon ringt polisen, så rånaren kommer fram till mig igen och säger "Du förstår mig" eller "Du förstod mig" eller något liknande. Just då förstod jag inte vad han menade eftersom jag inte hört samtalet i butiken, utan vi fattade sen efter att ha kollat på övervakningsbanden att han menade att jag visst förstått att det var ett rån på gång.
Någonstans därefter anländer polisen. Men jag är kvar i kassan kanske 30 min (vilket kändes som en evighet) efter rånförsöket. Helt skakig och kunde inte tänka rätt.. började plocka upp varor oså.
Polisen berättade sedan att de fångat rånaren. Jag blev även bortplockad från mitt pass jag skulle haft idag.
En så sjuk händelse, går inte beskriva hur jag känner eftersom jag inte ens själv vet det. Fick skjuts hem och gick över till min underbara fina vän Sofhia på direkten som stöttade mig. Min chef ringde och en kollega hörde av sig. Känns otroligt skönt med så stort stöd runt sig!
Jag har också precis pratat klart med polisen och återberättat igen vad som hände. Tydligen var dom ändå lite chockade hur jag skötte situationen, iskall och fortsatte med mitt bara.
Situationen man tänker aldrig kommer hända än själv, sådant man ser på efterlyst liksom. Hae återtänkt på saker jag sa igår så som "ja gud, mitt liv är så "händelsefullt".." och typ "och fyra pling när jag blir rånad hehe ;)" .. Jag tar tillbaka det där alltså!
Ingen kom fysiskt till skada och som sagt rånaren är tagen, så nu är det bara att försöka gå vidare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)