Tisdag

Veckans andra dag är här och jag är ledig. Jobbar ju dock helg men spelar ingen roll för mig eftersom bästa vännen gör det med!

Hur mår jag nu då några dagar efter incidenten?
Måste först säga att dom flesta runt mig har varit helt underbara och stöttat mig! Är så otroligt glad över alla mina vänner och familj som är världens underbaraste!
Annars så går det upp och ner. Mycket tankar kommer ju när jag är själv, vilket jag nästan inte varit sen i stort sätt torsdagen förra veckan. Det är ganska intensivt i början med mycket samtal från höger och vänster, så jag blir ju hela tiden påmind om händelsen, men mycket av dom samtalen är som stöd också så gör inte så mycket.

Fick dock ett som jag tog lite illa vid mig av.. Av en polis som var ganska känslokall kändes det som.
Vet inte ens om han presenterade sig, kommer inte ihåg. Men han börjar o säga "Ja du vet ju varför jag ringer?.. Det är ju om rånet eller det så kallade rånförsöket" (eller något liknande)
Han fortsätter berätta att han kollat på övervakningsfilmen och han la märke till något mycket märkligt. Att vid ett skede sträcker jag fram handen mot rånaren som om jag ger han något. "Ger du han något?"
Jag kommer inte ihåg allt och eftersom jag inte ser filmen framför mig som polisen gör kan det ju vara ganska svårt för mig att veta vad han syftar på. Men nej jag ger inte några pengar, jag säger att de kanske är för att jag spelar som om han vill köpa hammaren.
"Ger du han kunden som var framför honom, hans kvitto? eller nej det skulle vara konstigt!"
Ja jo det skulle vara konstigt, men i en sådanhär situation kanske man inte reagerar normalt. Han säger att han tycker det är mycket märkligt att ja håller fram handen säkert 20 gånger.
Jag vet inte riktigt vad han ville komma fram till?

Han frågar också om jag tycker det upplevs som ett rån (eller något sånt). Jag vet inte direkt hur ett rån ska upplevas men eftersom personen nämner att det är ett rån så skulle jag väl säga att det upplevs som ett rån.

Han avslutar samtalet med att säga att han skriver dit detta som ett extraförhör med mig. Sen lägger vi på.

Visst efter själva händelsen kanske jag inte direkt suttit och hyperventilerat i ett hörn. Jag vet inte heller om detta kommer ske. Jag har gråtit över händelsen, jag har tänkt mycket på händelsen och då och då får ja upp bilder på killen i halsduk uppdragen till näsan och hammaren han viftar med..
Jag märkte dock att efter detta samtal tar jag illa vid mig ganska lätt, vilket jag gjorde av detta samtal.

Men jag vill passa på att tacka alla för era tankar och stöd! <3
Idag ska ja ut till min bror och umgås med familjen där! Ska bli så mysigt så!